INGOS HJÄLTARS OL-TANKAR

Här publiceras funderingar och åsikter om träning och tävling som någon i gruppen, tränare eller aktiv, vill dela med sig av. kommentera gärna på klotterplanket eller kom med ett eget inlägg.

000302 Erik Aamot

Hej Allihopa. Tänkte jag skulle delge er lite av mina funderingar efter vårläger, föreläsning m.m. Läs om ni är intresserade!

Under lägret mötte vi två olika terrängtyper. Den ena bjöd på kustnära, platt terräng, med svår finorientering och rakt-på-vägval. I denna terräng var det viktigt att hålla noggrann riktning och läsa extra noggrannt in mot skärmen. Den andra terrängtypen var mer kuperad och med större detaljer. Här blev det mer grovorientering och vägval. Den sistnämnda typen skulle oxå vara relevant ur SM-perspektiv. Mina erfarenheter blir då att det blir viktigt att finna lättlöpta vägval, och orka stå på, medan finorienteringen i de flesta fall kommer att bli relativt lätt. Jag känner dock på mig att man på SM trots allt kommer att hitta områden med svår, delvis grön orientering, och därför är det nog viktigt att även träna finOL på SM-lägret i sommar.

Under lägret föreläste Martin Johansson om OL-teknik m.m. Han hade en inte helt okontroversiell inställning, där det enligt honom var syftning (framförhållning), och tempoväxling som var de viktigaste ingredienserna i Blekingeterräng. När det gällde vägval så var hans inställning att det i de allra flesta fall var raktpå-vägvalet som var snabbast, förutsatt att man spikade kontrollen.

Just syftningsmetoden testade jag under de sista passen på lägret. Erfarenheten från det blev att det faktiskt ofta går att hålla ett högre tempo när man hela tiden har en punkt i terrängen att löpa mot, tänka "dit ska jag" istället för "där är jag". Faran kan vara att det kan gå lite väl fort, det blir nödvändigt att lära sig växla tempo, när det inte finns några tydliga syftningspunkter in mot en kontroll. Lasses anmärkning om att man som uppföljare ofta upptäcker detaljer och kontroller innan den som ligger först anser jag vara mycket relevant. Det är ofta väldigt fördelaktigt att höja blicken och orientera korridormässigt.

Igår snackade jag med Lennart Skoglund. Han har alltid värdefulla tips att komma med. Här är några som ni kan fundera över:

När man går ut på ett träningspass ska man veta exakt vad passet går ut på, och hur länge det ska hålla på. Man får inte börja förhandla med sig själv ute i skogen. Till exempel: man har bestämt sig för tio intervaller, men efter sex st. så tänker man, bara jag orkar två till så får jag lägga ner sen. Därför är det oxå viktigt att veta sin kapacitet så att träningen är rätt dimensionerad. När man kommer in från ett pass, så ska man känna att man orkar genomföra nästa pass, se fram emot det.

Även om man känner sig väldigt tung under ett pass, så måste man se det positivt, inte komma på en massa bortförklaringar till varför det känns dåligt, utan genomföra det enligt planen. Det stärker oerhört i längden.

Det är viktigt med fasta rutiner, för att kunna få maximal energi från mat och vila. En dag utan ordentlig frukost eller sömn gör att man tappar mycket energi.

Försök att bara springa en tävling per helg, kroppen klarar inte att ladda om efter en urladdning som en tävling innebär på en dag.

Håll nere längden på högkvalitetspass. Man kan likna en träning vid en avhandling, det viktiga är vad som står, inte hur många sidor avhandlingen är på. Ett visst timantal per vecka i träning har inget självändamål.

Det var några av mina och andras funderingar kring det bästa som finns. Ha det bra, kära OL-freaks!!